Innehåll
Hair Aid är en organisation som arbetar över hela världen med att bekämpa fattigdom genom att utbilda människor i att klippa hår. Efter utbildningen ökar möjligheterna för dessa människor att hitta en väg ut ur fattigdom till att kunna försörja sig genom att arbeta som frisör där de bor. Hair Aids arbete innebär att fler får möjlighet att kunna mätta sig och sina familjer och att fler människor kan gå från extrem fattigdom till andra möjligheter.
Jag hade aldrig hört talas om organisationen Hair Aid innan och när jag träffade den svenska ambassadören Jessicka Tikka. Jag lyssande till hennes historia om hur hon varit där 5 gånger innan. Hon tyckte att jag skulle hänga med men just då trodde jag inte att det var för mig. Sedan så utmanade hon mig när jag intervjuade henne på min Youtube-kanal och då kände jag såhär: aningen kan jag sitta kvar här hemma i Sverige och donera pengar och på så sätt känna att jag gör skillnad. Eller så tar jag mig i kragen och tar denna möjligheten att faktiskt vara på plats och se det hända. Det är fantastiskt att faktiskt se hur människor växer och vilken skillnad man gör för människor.
Det finns Hair Aid volontärer på plats i Manilla som har riggat upp och spridit informationen om att vi kommer. Men man vet inte förens man är på plats hur många som kommer dyka upp. De som dyker upp är människor som vill utbilda sig och tagit mod till sig att förändra sit liv. I de fattigaste delarna av Filippinerna är det som så att det är inte självklart att människor tar mod till sig att göra sånt eftersom det finns flera faktorer inblandande. Det kan vara att en kvinna inte får lov att göra det för sin man. Personen kanske har 4 timmar enkel resa att sig till utbildningen. Deras barn kan vara sjuka precis just den veckan och dom har inte råd att köpa alvedon för att kunna dämpa feber. Dessutom har ingen någonsin sagt till dom att det dom har gjort är bra. Dom behöver hitta ett uns av självförtroende för att dyka upp. Många av dessa människor lever på gatan och har aldrig upplevt eller känns sig uppskattade. Efter slutförd utbildning får dom med dig sitt certifikat som delas ut av vice borgmästaren och sedan får dom med sig ett saxkit med sax, kam och clips och även en klippkappa så att de kan starta en microbusiness. Det är otroligt värdefullt!
Vi levde enkelt och fick verkligen känna på kontrasterna
Vi bodde väldigt enkelt i ett lägenhetshotell. Alla volontärer bodde på samma ställe och varje dag var ganska uppstyrt. Så mycket som den kan vara när man kommer till Manilla. Det finns det ordspråk där som heter att det är ”Manilla-time”. Men de sagt vet man aldrig hur lång tid saker och ting tar och att saker och ting förändras. Men man vänjer sig. På morgonen hade vi breefing med teamet och sedan tillbringade vi dagen i vårt område mellan kl 9-16 ca. Efter kl 16 var det väldigt viktigt att vi tog oss ut från området då mörkret kom väldigt fort och när majoriteten av männen kommer hem från sina arbeten så blir det en väldigt utsatt miljö för oss utlänningar. Det är en ovanlig känsla när man är van att alltid kunna röra sig fritt hur man vill här hemma. På kvällarna hade vi väldigt mycket reflektion. En sån här resa är ganska tuff för psyket eftersom man tar in så väldigt mycket intryck, bra som dåliga. I början ser man bara vilken misär allt är men efter en vecka blir det som att man får en verklighetsförankring eftersom man träffar verkliga människor och man inser att jag kan inte förändra hur ett helt land styrs. Men jag kan verkligen göra skillnad för denna människa och skapa möjligheten till ett bättre liv.
Dom bästa minnen!
Det finns en massa minnen! Jag vill minnas att jag har haft så roligt för här är människor glada över det vi kallas småsaker. Hur svårt dom än har det så leker barnen på riktigt och dom blir glada när man kommer med en boll som alla får dela på och leka med! De människor som vi hjälper som är vuxna har kanske 5 barn hemma att försörja men vill så gärna att vi ska se hur dom bor, introducerar oss till ny mat fast det kostar dom en veckas lön och dom ler ändå för att en stor gåva i livet är att få ge. När man tänker på det så inser man vad som är viktigt i livet..
Att komma hem!
Jag grät en skvätt när jag landade i Köpenhamn. Dels väldigt skönt att vara hemma på hemmaplan i ”tryggheten”. Vi hade ett vulkanutbrott som man hela tiden väntade på skulle få ett utbrott till. När man var på plats så var det inte en så big deal. Det var inte förens man kom hem som de blev så påtagligt. Det är väldigt ren luft här och det är så lite människor, haha. Man uppskattar det lilla i livet igen men också att man fått en ny acceptans. Innan tyckte jag väldigt synd om människor som hade det dåligt. Men i Manilla så insåg jag att ”tycka synd” det kommer aldrig hjälpa dom. Det som hjälper dom är att ge dom verklig hjälp så att dom kan hjälpa sig själva och skapa bättre förutsättningar, det förändra saker på riktigt. Dessa människor har en vardag vi aldrig kan tänka oss och dom löser bara det, varför ska vi tycka synd om dom när vi istället ska ge dom verktygen till att göra förändringen.
Och sen frågan alla ställer mig, vill du åka igen? haha, den frågan är det första folk frågar mig. Jag skulle absolut kunna åka igen. Nu vet jag hur landet funkar och jag har fått värdefulla kontakter som skulle hjälpa mig oerhört mycket så att man kan hjälpa till ännu mer. Det är ett roligt fenomen, när du väl bli accepterad in i deras samhälle blir du en av dom.
Jag heter Olivera och är frisörmästare - det högsta beviset på yrkesskicklighet.
Med lång erfarenhet av branschen kommer en vilja att dela med mig utav min kunskap till andra. Söker du hårtips eller vill konsultera med mig inför ett lyxigt frisörbesök hos mig? Är du en frisör som vill öka din kunskap och bli en mer lönsam frisör? Välkommen! Oliverapro.se är stället att hänga på!
