Äntligen v 20! Det känns som en enorm milstolpe. Tack till er alla som ger mig positiva och härliga ord nu när denna resa verkligen tar fart! Många av er har önskat att jag ska dela med mig utav min upplevelse som gravid. Det börjar jag med i detta inlägg!

Första trimestern

Jag fick reda på i v 6 att jag var gravid. Lite spontant men inte helt oplanerat. Detta var tre veckor innan vårt bröllop så det blev en positiv överraskning! Vi kände att det var något vi båda önskat en tid och tänkte väl att man inte kan förvänta sig så mycket, det kan ta tid att bli gravid efter en lång period av preventivmedel. Men så glada vi blev när det bara funkar och tacksamheten är enorm!

När jag fick reda på att jag var gravid så hade jag inga direkta symptom. Det enda tecken jag hade var att mensen var sen. Däremot dröjde inte länge förrens jag började få ömma bröst och började må lite illa sporadiskt under hela dagen. Tack och lov hade jag semester och kände att det var till min fördel att jag kunde vara hemma och ligga på soffan när det var som värst. Under en period tog jag också åksjuketabletter för att stilla det värsta. Däremot behövde jag inte dras med att kräkningar vilket jag tyckte var bland det värsta jag kunde tänka mig.

När jag var i v 10 började jag jobba igen och hade under ca 3 veckor illamående som sen i v 13 började avta. Periodvis var det såklart jobbigt att jobba men samtidigt så känner jag att det finns dom som har det så mycket värre! Mitt illamående var helt klart hanterbart.

KUB-Test

I v 13 var vi på kub-testet och då fick vi se vår lilla bebis för första gången. Det är verkligen en speciell känsla att se en liten människa hoppa runt där inne. Jag trodde ganska länge att detta kanske bara var inbillning, vilket jag nu fått berättat för mig är ganska vanligt. Att gå på Kub-testet var för mig en viktig bekräftelse på alla mina känslor som jag känt under första perioden, men också såklart en befrielse att få bekräftat att allt såg bra ut.

Nu när jag är gravid v 20 så ska vi gå på rutin-ultraljud där man igen får se så att allt är okej men vi vill gärna veta vad det är för kön också om det syns!


Gravid v 20

Normer och åsikter

Varför är det så viktigt hur andra gör med sina stora milstolpar i livet? Det finns vissa saker i livet som är mer eller mindre okej för folk att lägga sig i. Bröllop är en sådan sak många verkar ha mycket åsikter om. Sedan har vi detta med barn. Alla har dom bästa tipsen, bästa råden och the do’s and don’ts. Varför tar man sig den friheten? Jag har insett att detta med barn är jätte individuellt. Man ser på saker och ting väldigt olika jämfört med många andra, och vissa delar man såklart åsikter med.

Jag har själv varit väldigt avslappnad när det kommer till min graviditet, vilket jag tror är till min fördel. Jag har känt mig väldigt trygg och lugn med mig själv, min kropp och tillsammans med min man. Men jag kan förstå varför många blir stressade när man hela tiden blir dömd utifrån dom val man själv väljer att göra.

”Bör du verkligen träna? Borde du inte träna?”
”Ska du verkligen färga håret?”
”Du ska väl amma?”
And the list goes on…

Planen framåt

Jag har varit ganska tydlig från början. Jag vill att mitt barn ska bli en del av det liv jag lever. Givetvis förstår jag att det kommer förändras väldigt mycket i livet när man får barn. Men det är saker som t.ex prioriteringar. Barnet kommer vara nummer 1, såklart. Men varför är det så fel att t.ex önska att man kan börja jobba ganska snabbt efter förlossningen? Varför är det så orimligt att önska att vi båda föräldrar ska få ta lika stor del i vårt barns liv i form av föräldraledighet?

När ska jag börja jobba igen?

Min plan är att åter vara tillbaka på jobbet efter 8 veckor, självklart inte heltid. Men som egen har man ett visst ansvar, framförallt ekonomiskt. Företaget ska helst finnas kvar när man vill tillbaka till jobbet och det är inget som som någon annan sköter åt dig. Det fina är att jag helt kan bestämma när jag vill jobba. Jag kan jobba en morgon, en kväll eller en helg.

Sen förstår jag med att det finns andra saker som kan komma emellan som gör att man inte kan jobba som t.ex hälsoaspekten. Det kan ju gälla både mig och mitt barn. Men om man får önska fritt, ja, då vill jag kunna leva en vardag med min familj som fortfarande spelar den jag är. Detta har såklart väckt både frågetecken och utropstecken som varit både positiva och negativa. Ärligt talat så känner jag som jag brukar känna, jag kör mitt race. Detta liv jag valt att leva är det ingen annan än jag som kan styra över och det känns förbaskat bra! Jag och min man tar dom beslut som gör att vi lever det bästa livet vi kan ihop i vår nya familj!

Vill du att jag uppdaterar mer om min graviditet framöver?
Lämna en kommentar om vad ni skulle vilja läsa om!

KRAM!